Årets topp 10

Svårt att hålla sig till en toppfemlista, så jag kör en tioitopp. I blandad ordning. Men mumin slår allt. Eller hur?

Mumintallrikarna är ju svårslagna. Gav över 11000 kr i vinst.

Höglundlampan för 200 kr.

Bordet var kanske inget ekonomiskt klipp, men efterlängtat.

Att hitta en Fribergare på grovsoporna är svårslaget.

 Min sjunde Booströmare.

 Hifiljusstakarna gillar jag enormt mycket.

En lampfot av Stig L för 60 spänn är ett bra pris.

 Gillar denna stora P O Ström mer och mer.

 Denna enorma Stig Lskål såldes idag. Fick 800 kr. Snart till salu för betydligt mer. Alla nöjda och glada.

Denne Skohgtavla finns numera i Kanada. Gav 1500 i vinst. Mycket otippat.

Nu är Booströmarna hemma

Det tog sin tid, men nu är dom hemma. Fick pröjsa 600kr för alla tre, inkl avgifter. Helt okej pris. Känns som jag börjar få en stor samling av Harrys tavlor. Men ännu inga av de konkretistiska mästerverken. Men jag är glad ändå. Så här ser dom ut:

Harry, min hjälte

Uppdateringarna av bloggen har legat helt nere ett tag nu. Ska försöka komma igång igen. Blev glad denna veckan då ett gäng tavlor av Harry Booström kom upp på Bukowskismarket. (Samtliga bilder där ifrån är deras, alla rättigheter är deras..). Gillar såklart det minst föreställande. Ska se om jag kan vinna någon av auktionerna. 

En till Harry Booström i samlingen

Återhämtningen efter Traderaraketen med Mumintallrikarna har varit trög. Svårt att hitta roliga saker, och återgå till mer normala nivåer. Några ströinköp har det blivit. Dessa samlar jag på mig till ett samlat inlägg framöver.

Idag blev det en tidig oljemålning av Harry Booström. Jag tyder årtalet till 1945. Han debuterade på Samlaren tillsammans med Valentin Andersson 1948. Så om årtalet stämmer så är det innan han hittat sin form, och innan 1947-års män började.

 Inköpt på Röda Korset för 250 kr. Vilket jag tycker är ett okej pris.

 Närbild på signaturen.

Årtalet uppförstorat. Visst står det -45?

 Lite kubism på trädet och huset, tycker jag.

 Sedan tidigare har jag ett par målningar av Harry. Här är en pastell som jag inte tror jag visat förut.

Konkret av 1947 års män

Konst av Olle Bonnier, Pierre Olofsson, Harry Boström, Bengt Olson och Karl-Marcus Larsson.
Nyförvärvet är en Olofsson-lito i en Ribbaram från IKEA.

 Keramik av Grete Möller. Gillar skarpt.

Gouache av Olle Bonnier 1958.

1947 års män

1947 års män kallade Expressens konstkritiker Lars-Erik Åström i en recension de konstnärer som i april 1947 visades på samlingsutställningen Ung konst på Galleri Färg och Form vid Brunkebergstorg i Stockholm. Denna utställning har i konsthistorieskrivningen omtalats som den enskilt viktigaste faktorn för den konkreta konstens genombrott i Sverige. Ändå var den knappt någon av konstnärerna som vid det tillfället skulle kunna beskrivas som konkretistisk. De som deltog i utställningen var målarna Lennart Rodhe, Olle Bonniér, Karl Axel Pehrson, Pierre Olofsson, Randi Fisher, Olle Gill, Lage Lindell, Armand Rosander och Uno Vallman samt skulptörerna Liss Eriksson och Knut Erik Lindberg.

Beteckningen 1947 års män myntades av Lars-Erik Åström och plockades snabbt upp av andra dåtida konstkritiker. Namnet refererar till de tidiga svenska modernisterna i gruppen De unga, som även kom att kallas 1909 års män. Namnet är dock missvisande eftersom det utesluter den enda kvinnliga konstnären på utställningen, nämligen Randi Fisher.

Själva ansåg konstnärerna sig inte tillhöra någon konstnärsgrupp utan underströk att beteckningen bara var en medial konstruktion. Beteckningen 1947 års män har under åren används på olika sätt. Ibland refererar det till alla de elva konstnärerna som ställde ut på Ung konst, vid andra tillfällen endast till några av dem. Ibland nämns också skulptören Arne Jones som en av 1947 års män – trots att han alltså inte var med på utställningen 1947.

Konst i grått

Konst är ju både intressant och svårt. Jag har en förkärlek för Konkret Konst, men tyvärr inte en plånbok som gillar konstnärer som Olle Bonniér, Pierre Olofsson och Lennart Rodhe. Därför tycker jag det är intressant att titta lite utanför kretsen av konkretister. Konstnärer som var verksamma under 1950-60-talet brukar jag gilla. Harry Booström och i viss mån Wiking Svensson känns mer plånboksvänliga. Wiking är kanske inte en konkret konstnär, men jag väljer att visa några nedplockade bilder av honom.

Wiking Svensson, född 1915 i Ölme i Värmland, död 1979, studerade för André Lhôte, Othon Friesz, Edmond Mac Avoy och Fernand Legér i Paris där han bodde och verkade 1946-1956. Under Paristiden hade han bland annat utställningar på Musée des Art Moderne och Tessininstitutet. Han finns representerad på Tessininstitutet och på Musée de Pau i Frankrike. När Wiking Svensson återvände till Sverige bosatte han sig i Göteborg och en period i Dalsland. 

Wiking Svensson finns representerad på Moderna Museet, Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Malmö museum, Norrköpings museum, Värmlands Museum, Borås Konsthall, Västerås stads konstsamlingar och Kiruna stads konstsamlingar.

Art or not art