torsdag 31 oktober 2013

En dansk keramiker - Willy Ørskov

 Idag dök ett helt nytt namn inom keramik upp för mig. Willy Ørskov. Alltid roligt att lära sig något nytt. Willy var lärare i keramik och skrev ett par böcker om detta, men utvecklades sedan till en fullfjädrad skulpturkonstnär aka skulptör...

 Signerad redan 1953.

Om Willy:

Ørskov's studies at the Valand School of Fine Arts in Gothenburg, Sweden (1954–1960) were completed by stays in Paris, Greece and Italy at the end of the 1950s. During his years in Gothenburg, he taught and worked with ceramics. His early works such as Bymiljøand Gående are Abstract works depicting man in the city. He later began to use plastics including finished products such as pipes and funnels. His pneumatic sculptures consist of inflated pillow shapes and air-filled tubes as can be seen in Sommerskulptur (Summer Sculpture) from the mid-1960s.
Ørskov's works are not designed to be interpreted in terms of recognizable features but rather as an expression of contemporary art, free of any relationship with romantic notions of Naturalism or Mythology. One of his well-known dictums was "The sculpture's content is sculpture." 
He explained his approach in books such as Aflæsninger af objekter og andre essays (Readings of objects and other essays, 1972) and Den åbne skulptur og udvendighedens æstetik (Open Sculpture and the Aesthetics of the Exterior, 1987). Later in life, he became preoccupied with Terrains Vagues, the largely unorganized, underdeveloped areas on the outskirts of built-up areas, typically with casual, temporary living quarters where he found traces of a primitive sculptural language.

Skulptör, tecknare, grafiker, född 1920 i Århus. Han studerade skulptur på Valand. Abstrakta verk av profiler, gavlar och vinklar utifrån stad och trafik.
Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Muséet i Stockholm, Göteborgs stads samling, Århus museum och Louisiana.
Offentlig utsmyckning: Skulptur 1967 på polishusets gård i Lund. Fasadskulptur 1968 Lundbygymnasiet Hjalmar Brantingsgatan Brämaregården Lundby. 


 Här är några andra verk av honom. Gillar de små skulpturerna längst till vänster samt till höger.
De främre pjäserna känns inte helt olika Picassos från samma period.

En tidig skulptur.
Senare skulpturer i plast, typ

Ja, det går at hitta en hel rad offentliga skulpturer av honom, om man kollar runt på nätet. Intressant att läsa sig om en ny person, via ett enkelt keramikinköp.

tisdag 29 oktober 2013

Enfamiliehuset af idag (1955)


 En väldigt fin bok om små villor i Danmark.
 Snygga interiörer




torsdag 24 oktober 2013

En sliten Volvo 142S

Sliten men fin.





onsdag 23 oktober 2013

Grete hjärta



 Hurra, ytterligare en Grete Möller. Denna gång en mindre kruka för 15 spänn på Myrorna.

Kände direkt igen form och glasyr och det var väldigt skönt att se Gretes hjärta när jag vände på den.

Här är min lilla samling. I bakgrunden en glaskruka som är signerad Grete - som jag inte är hundra på att den är gjord av henne. Men form och så tycker jag passar. Så än så länge betraktar jag den som gjord av Grete, tills någon annan påvisar motsatsen.

måndag 21 oktober 2013

Butiksdags (igen) och en återblick

Nu när inköpen blir fler än utrymmena att ha grejerna på, så måste det lättas på lagren.
Först ut blir att testa att ha en butik hos Got2Get - spana in här: http://www.got2get.se/butik/faglarna/

Mer saker kommer att komma upp inom en snar framtid.

En gång i tiden hade jag en riktig fysisk butik som hette Peepshow. Den låg på Kungsholmen i Stockholm och var öppen 1995-1997. Affärerna gick väl sådär, men en rolig tid i mitt liv. Priserna som jag sålde sakerna för var redan då alltför låga, och jämfört med nu sensationellt låga. Men så är det ju - jag har svårt att vara i takt med tiden. Då hade jag en fäbless för orange plast, vilket få andra hade. Inte ens popglas som P O Ström gick att sälja till höga priser. De gånger jag fick in bra designer namn, t ex Myranstolar, Stig L, Krakavaser etc - då lämnade de i regel butiken samma dag.

Här är några bilder från butiken.





  På invigningen var det sparsamt i hyllorna - mest för att jag var rädd att sakerna skulle gå sönder. Men det kom mer än 100 pers och till slut även polisen som tyckte vi skulle sänka musiken.


 Jag och brorsan. Brorsan inspekterar en Triovas.

Mina föräldrar och min Faster. Lager/kontorsrummet hade väggar som var orange och ljusgröna, med ett himmelsblått golv. När allt var färdigt så kom jag på att det såg precis ut som i en tunnelbanevagn.


Samtidigt som butiken va jag också rekvisitör och stylist. Här är en del möbler till en monter på en av de första "internet"mässorna.  Bordet kanske känns igen?

söndag 20 oktober 2013

Ett par fina grejer vid sidan av de etablerade namnen


 En rolig okänd ströare, jag tror den är engelsk eller kanske japansk. Har sett ett par på nätet men utan tillverkare. Märkt Terra.
 En kastrull av Seppo Mallat för Arabia/Finel

 En spejsad ljusstake av Mari Almqvist, 70-tal.

 Lampfot i teak med mässingsring. Hög kvalitet.
En charmig elefant oklart vem som gjort den. Naiv men ändå lite skojig.

 En seriegrafi av Lukas Kramer, från Tyskland. Jag gillade färgerna.
Och så påfyllning i referensbiblioteket med en fin bok om Richard Mortensen, dansk konstnär.

Sist en till bok, denna gång en jubileumsbok om Halmstadsgruppen.


torsdag 26 september 2013

En brun Mona Morales Schildt för Kosta

 En fin liten, men tung, skål av Mona Morales Schildt, signerad Kosta SH 202 / 229


Föredrar nog Ventana - men tycker denna är fin på sitt sätt. 25 kr kostade den.

tisdag 24 september 2013

En ny (okänd) kopp från Gustavsberg

 Den här koppen har jag aldrig sett förut. Den heter Plateau, är gjord av Margareta Hennix för Gustavsberg. Modellen är samma som t ex Viggen. Av formspråket skulle jag bedöma den till 80-tal. Men jag är ytterst osäker. Jag köpte bara två koppar, men det fanns assiett och mattallrik i samma serie. Någon som vet mer?


Märkningen, dekoren och namnet andas 80-tal.

måndag 23 september 2013

Förra veckans höjdpunkter


Pingviner av Lisa Larson, Noaks Ark-serien 1978, för Gustavsberg. Kostade en tia.


Hittade också en klassisk fotobok av Lars Tunbjörk. Fantastiska bilder. Fantastiskt pris, 29 kr. Ska se hur mycket jag kan sälja den för. Har googlat och hittat försäljningar från 2500 kr och uppåt. Sålde den till ett Antikvariat för 2000 kr. Tycker det var bra.

En kakelplatta i Arabia Design för Pukkila. Någon som vet vem som gjort mönstret? 5kr kostade den. Tänkte göra om den till ett grytunderlägg.

En stuvbit för 25 kr - är ingen expert. Antingen blir det en duk, eller så får det bli ett kuddfodral. Behöver hjälp att identifiera.

Fåglar i ett träd, Birds in a tree av Jorma Vennola för Iittala. En brevpress i glas. 19 kr. Liknande finns med apor. Jorma har också gjort Tiu och hus för Iittala, se nedan:

 Bild från Bukowskis.


 Ett Melittafilter i plåt i streamlinedesign, typ. För 10kr.





måndag 16 september 2013

En gammal krönika om maximalism och vita legobitar


Hittade en gammal krönika som jag skrev för Hus och Hem, tror den publicerades 1998 eller 1999.
Fick hjälp av Benny på http://www.tallbacken.net/porslinsbloggen/ att scanna in den.

Jag minns mycket väl mitt första loppisfynd. Sju år gammal köpte jag en vit bokhylla för en krona på en Lionsbasar. En enkel trähylla som passade utmärkt för Bigglesböcker. Kanske kan jag betrakta detta första riktigt lyckade loppisköp som banbrytande. För efter detta var samlandet igång.

Jag samlade plastsoldater, flygplansbyggsatser, kulor, hockeybilder, fotbollsbilder, filmisar, kaktusar, akvariefiskar, temuggar med engelska fotbollslag på, serietidningar och massor av andra saker. När jag blev äldre fortsatte jag med LP-skivor, singlar, 50-talsporslin, 60-talsplast, 70-talskitsch, glasvaser, kioskdeckare, snöglober. Ett konstant samlande.

Det har hållit på i snart 25 år i varierande omfattning. Med andra ord – minimalism är och har alltid varit en total omöjlighet för mig.

Som samlare blir man aldrig riktigt färdig. För en samling som är komplett är livsfarlig. Det är rena dödsstöten mot den. Ni kanske har sett samlingar som bjudits ut på auktionshus eller skänkts till museer. Det har knappast berott på platsbrist. Nej, spänningen har tagit slut. Samlandet får näring så länge det finns något kvar att leta efter. Det är inte samlingen i sig som är det viktiga utan jakten på det perfekta föremålet.

Alltså - minimalism är inte förknippat med större samlingar av prydnadsföremål. Men trots detta fascineras jag av de vita minimalistiska lägenhetsdrömmar som syns i tidningarna. Tänk vad skönt om jag kunde ha ett minimalistiskt hem! Vad praktiskt det vore att ha lättstädat med öppna ytor. Fantastiskt för barnen. Och efter att ha bläddrat i årgångar av inrednings- och antikvitetstidningar så är på något sätt den gemensamma nämnaren mellan de snygga reportagen avsaknaden av liv. Visst är en hand med ibland, en annan gång ett suddigt barn eller en sovande hund. Men också de levande varelserna blir en sorts rekvisita i tillvaron. Men det är klart, om jag skullefå besök från en heminredningstidning då skulle jag nog köpa hem snittblommor och plocka undan smutstvätten. Kanske piffa upp med ett par reseminnen inköpta på någon romantisk resa i södra Frankrike.

Någon ärvd släktklenod mixat med en dansk designerklassiker. Och försöka ha ett litet urval framme av de allra vackraste sakerna jag äger att vila ögonen på. Kanske en soffbordsbok nonchalant vilande på en pall. En vit lilja i en glascylinder, kanske. Vänta, nu gick jag för långt. Jag vill ha ett levande hem. För precis som med en samling så förvandlas ett färdiginrett hem till något dött. l stället för att vara till för människorna som bor i bostaden är den till för dem som kommer på besök. Och där tycker jag det blir fel. En bostad ska vara i ständig förändring. Precis som en samling blir tråkig när den är komplett blir också hemmet tråkigt när det är klart. Det ska finnas utrymme för nya idéer och en del galna upptåg. Och det ska ske hela tiden. Men jag erkänner gärna att även jag har gjort ett par försök till att inreda minimalistiskt. 

l våras fick min dotter bara ha vita legobitar att leka med. Det såg skitsnyggt ut.




torsdag 5 september 2013

Strumpreklam från Christian Dior av Nylund och Gylling

 Den första tallriken tycker jag är absolut finast. Årstallrikar brukar jag generellt inte alls vara intresserad av, men denna har ju ett väldigt fint, (och modernt) mönster. Designad för Christian Diors strumpor. M Gylling är artisten.

 Även svenske Gunnar Nylund har gjort ett strumpmotiv för Christian Dior. Han ska ha fungerat som konstnärlig ledare där från 1959, för mig oklart hur länge. Men bägge motiven tycker jag mycket om.