Här kommer en något förkortad text ur Porslin nr 1-2 1951. Känner du igen dig?
"Att samla ger inte enbart konstnjutning och nyttig lärdom. Samlandet kan också ge spänning. Det kan ta sig många uttryck. Det ligger spänning i att befinna sig på upptäcktsfärd, när man kommer till något revir, som man tror kan gömma något värdefullt, även om färden inte är planerad eller avsiktlig. Exkursionerna kan i goda fall vara gagnrika genom att värdefulla ting blir förda fram i ljuset och räddas från förgängelse.
---
Spänningen kan börja redan vid en teoretisk kontakt eller kanske den infinner sig, då man med stegrad puls tror sig stå öga mot föremål i antikbodens vimmel.
---
Det kan också hända, att man upplever ögonblick, då man tror sig ha hittat bärställen av en sådan omfattning, att man under första halva minuten erfar en blandad känsla av överraskning och besvikelse. Allt det intresse och alla steg jag gått för de kanske enkla ting av min sort, som jag lyckas uppspåra, förefaller meningslösa. Här kan jag ju köpa allt, liksom man på torget köper grönsaker.
---
Funnes icke samlarna, vore vår kultur fattigare. Så länge vårt samhälle inte anser sig kunna offra mera på kultur, än det gör i vår tid, är samlarna viktiga kulturella blodgivare."
David Westman
Vilken härlig slutkläm, och bra ursäkt för samlandet. Den måste jag lära mig utantill haha
SvaraRaderaLysande inlägg, det stämmer så otroligt bra, redan då visste man betydelsen av skattjakten :-)
SvaraRaderaSamhällets kulturella blodgivare, ja det är precis vad vi är! Jag har lagt in den sista frasen som devis i vårt nätverk :-D
Klockrent! :D
SvaraRaderaOch du, jag fick ditt Adam-fat av Susanna i söndags så du får det nästa gång vi ses.
Perfekt. Vi får styra upp det.
SvaraRadera